Motorn fungerar!

Mycket nervositet finns alltid med innan man ska starta första gången, så även denna gång. Motorn behövde några försök sedan gick den igång som en klocka, nu väntar jag bara in bakre delarna på avgassystemet. Sedan är det provkörning på den obligatoriska träpallen.

Nu har det hänt mycket på kort tid.

Att få dit instrumenten är det enkla. Att få kablarna på rätt ställe är något värre, tur att man inte är färgblind. Ett tips: vid montering av ny kabelhärva måste man byta ut givarkablen till varvräknaren som är fastsatt i en plastplopp med hål i som kabeln går igenom. Om man trär igenom kabeln från fel håll går ej varvräknaren.

Sista slutmonteringen av motorrummet, inklusive montering av brytarlös tändning. Vissa tycker att elektronik inte hör hemma i en gammal bil men jag tror att det fungerar bättre än med brytare som aldrig är rätt justerade när fördelaren är 45 år gammal med de glapp som det innebär.

Nu är det bara kvar att montera luftfilterna men det gör jag inte förrän motorn är startad och förgasarna inställda med colortune. Colortune är ett tändstift av glas som visar förbränningen i drift. Har man två så sätter man ett stift i 1-ans cylinder och ett i 4-an. Sedan kan man ställa in förgasarna hur rikt eller snålt man vill att de ska gå samt att man får båda förgasarna helt likt. Detta är ju omöjligt om man bara mäter co-halten i avgassystemet. Då får man passa på att använda sin födelsedagspresent, en cynkroniseringsklocka som mäter luftflödet genom respektive förgasare så att båda är likvärdigt grundinställda.

Nu är rutan i

Denna gången gick det bättre, rutan sitter i och den är hel.